Direktlänk till inlägg 9 oktober 2011
Hatar att känna såhär, det är inte jag, vad har jag gett mig in på , varför inget svar och varför får detta hända. Tankar, tårar ,brist på motivation och självkänsla, feghet, ovisshet....gissar att det bara är att rycka upp sig, stålsätta sig som man brukar kunna, visa sig tuff , ta tag i vad man vill och låta tiden ha sin gång. Detta är en rutten tid, kan året bli värre ?
Mycket händer och sker,känns som att tiden står still samtidigt som den bara rusar förbi , känslan av att man missar något genom andra val.
Telefonen ringde bara för någon dag sedan, åkte dit från jobbet, lämnade bara allt. Möts av chock och förvirring, blodet rinner från hans huvud, blod överallt. Ett fall, vi försöker men ambulansen måste komma. Han får inte fram orden, ilskan tränger genom men det finns ingen fokus. Balansen borta. På sjukhuset konstaterar man hjärnblödning, som inte ger sig,( man finner även mera tumörer på andra organ?). Åkte dit sedan med henne, han ligger bara där, får inte fram orden, kordinationen borta, hur accepterar man att det kanske är så det förblir, hans älskade förstår knappt vad som hänt, men ovissheten kanske är bäst för hennes del. Såg ju hur det gick för bara något år sedan när liknande inträffade , är det så det kommer bli nu med, ett konstaterande får alltid följder och ibland fyller det ett tomrum i en familj. Får bara inte hända igen, inte nu helst aldrig...
Kollade runt på datorn, fick ett infall och loggade in på bloggen ...JAG LEVER ,bara lagt detta med bloggande på sidan. Inte min sak, aldrig varit men kanske kanske skulle man blogga nu när det ändå händer en massa och man har sommaren att se fram em...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|