Foto

Jenny.J

Efter jul föddes dessa 3 marsvinsungar. Deras mamma avled dagen efteråt

med misstankar om komplikationer vid förlossning som den självklara orsaken. Detta gjorde att de här tre har fått följa med hem fram och tillbaka från jobbet för att vi som jobbar där ska turas om att utfodra dessa. Nu är de några veckor gamla och blir bara större.

Lite dålig kvalitet på bilderna men de är knappt stilla ens en sekund.

Foto//Jenny Jonsson             

Det nya året invigdes med gänget och en trevlig kväll, kvällen då ballongerna hade kunnat elda upp ett träd, eller helt enkelt en bra kväll med underbara personer som blivit ännu ett bra minne tillsammans med er och allt vi hittar på.

Jag har nog aldrig velat så mycket fram och tillbaka som jag gör nu, vad är rätt och vad är fel, varför gör de så och varför gör jag så. Menar ska ens förslutna alltid förfölja en, ens tankar som man förknippar med nya situationer gör en osäker och nere när det kanske inte ens är så. Eller bara i allt nytt, vilket svar är rätt och fel, vilka känslor ska man följa och vilka beslut ska man ta. Ibland känns det verkligen som man ska bli tokig. Men i bland kan allt leda till något bra även om det finns tillfällen då man vill gå under jorden och önskar man kunde säga eller göra något.

På en månad kan mycket hända, kan inte säga att det nya året börjat bra, eller jo men det dåliga överväger nog det bra. Det som känns riktigt bra är att jag nu mera efter jul & nyårs viket blivit anställd, så idagsläget jobbar jag runt 60% , och kanske kanske kan det bli ännu mer vilket kan leda till nya arbetsområden och nya kunskaper.  Ännu bättre självkänsla fick man även när två jobb dök upp samtidigt och man kunde överväga och känna att yes de vill ha mig.

En enormt bra känsla som visar att man kan. Hur mycket jag sedan än trivs vid havet och bo här med familjen, så vill jag ha något eget igen, närmare vänner och jobb ,så är jag ute efter en lgh. Där fick jag en 2a efter lite ansökningar men som jag sedan tackade nej till, menar det känns också bra att kunna säga nej till något man fått och se att man kunde få den, kännde tillslut efter måna om och men att det inte var riktigt där jag ville vara och att jag kunde hitta något bättre till ett bättre pris, vilket jag även gjorde. Hoppas nu på en annan 2a närmare allt  som vi varit och kollat på. Sista ansökningsdagen gick ut i går och jag håller verkligen tummarna på att få ett svar snart.

Så året har stora möjligheter känner jag, vill göra något vettigt, menar detta är inget jag vill göra i all evighet det jag gör i dag, men har ju inte svaret än på "vad jag vill bli när jag blir stor" , jag vet vad jag tycker skulle vara häftigt osv men vägen dit är lång och med inte allt för stor lust att sätta mig iskolbänken så får man ta det i små steg.  Funderar på att plugga engelska och sedan ta mig i väg på någon längre resa som innefattar jobb.

Det som drar ner en är att denna månad verkligen varit botten, allt för mycket har hänt. Skulle ha börjat en kurs som jag sett fram emot mycket och äntligen bestämt mig för att gå , detta blev ju såklart avblåst pga företaget, hur kan ni ens ha kunder kvar kan man ju undra och jag vet inte om man ska idas att göra det, nu har jag så mycket annat för mig så kanske det ska få vänta.

En förskylning har invarderat mig, som varat i typ 2 månader vill inte ge med sig, vill komma igång men känner hur alla krafter försvinner samtidigt som tankarna på hur bra alla andra lyckas drar ner en, tänkte att nu jäklar men då protesterade kroppen och kom med feber, så att komma i gång med träning får vänta ett tag till. Killen hamnade på sjukhus och något ännu värre är att en närmare släkting till pappa dog under jätte tråkiga omständigheter och tankarna på detta drar ner alla, det händer bara på film och genom att åka förbi hans jobb varje dag känns bara mysko när man ser en bild framför sig hur detta hände. Inte nog med det , vi fick glädjande besked om att alla i familjen skulle få nya titlar, något som kändes hur roligt som helst, vem hade anat det, men bara en kort period efteråt slutade detta i tråkiga besked för alla, inte minst för er två och jag kan inte föreställa mig hur hemskt det måste kännas.

Allt detta under bara en månad, året kan ju bara fortsätta bättre hoppas jag.

   I bland står allt bara stilla.

Foto// Jenny Jonsson

 2011 har startat med stormsteg och man kan fråga sig vart hela 2010 tog vägen. Snart är man inte 20år längre utan 21. Bloggen har hängt med ett bra tag nu, trots att man inte är den bästa bloggaren ,men har inte haft någon ork eller större lust till att blogga på senaste tiden eller tid! Men som trogna läsare som ni är, trots att över en månad passerat, tänkte jag att det kanske är dags för ett nytt inlägg. 

En kort årsresume, vad hände egentligen 2010. Ja enligt mig var det kanske inte allt  för mycket gämfört med 2009 som jag älskade. Jag var för ett kort tag arbetslös efter att min tjänst som veterinärassistent tog slut,men bara för någon månad. Fick jobb som djurvårdare i djurhuset på heltid och fick ta del av inte bara att jobba med djur utan även med elever, en uppgift där man kan se att man växer, det är något nytt och alrig sig likt som jag tidigare fick höra. Med en allt större roll som handledare var detta något som jag  tidigare absolut inte hade tänkt mig att jag skulle göra. Efter 6 månader tog denna anställning slut och jag gav mig ut i djungeln av att söka nytt jobb samtidigt som jag var kvar och jobbade helger. 3 månader blev fyllda med möten hit och dit, intervjuer, coachning, ansökningar, telefonsamtal och även lite mer vik som veterinärassistent tills jag för ett tag sedan fick börja först som vik i djurhuset på mer tid än bara helger som idagsläget är en anställning.

Förutom att året var en bergochdal bana med jobb, som jag hade turen att ha i den utsträckning som jag hade . Gjorde detta att mycket av min lediga tid försvann, många frågetecken gjorde att det känns som att tiden med vänner och nära blev i bakgrunden, något som kanske inte känns allt för bra, men med tillfälliga jobb måste man satsa. Nu låter det som att allt var sämst men det var det verkligen inte. Jag flyttade hemmifrån för en period, familjen flyttade ut till vår stuga, vi sålde huset och idag stormtrivs vi alla här. Vem vill inte bo vid havet och ha friheten som man inte kan få inne i city. Jag blev 20 , träffade min pojkvänn , underbara studer med vänner och så mycket mer. Så om året innebar att man stannade i Umeå för första gången på ÅR, med jobb och en massa saker som inte var självklara , var detta ett år där man utvecklades enormt mycket och som kommer att följa med en framöver.

Foto// Jenny Jonsson